Killarna var lite virriga och glömde texter men det gjorde ingenting alls. Louis och Liam hade vatten krig med varandra, dom är inte riktigt kloka, men det tackar jag för. Det var en helt fantastisk kväll och nu sitter jag som sagt på bussen på väg till deras nästa stopp. Oslo var otroligt vackert men det var så dyrt så jag höll på att svimma haha, men en vacker dag är jag nog tillbaka där igen. 

Lägger upp lite bilder från Oslo Inter annat inlägg lite senare.

Även fast jag aldrig är inne på bloggen längre så tänkte jag i alla fall dela med mig av i fredags. Idol finalen var det då ja, och one direction var där. Jag och lizette började köa vid kl 6 utanför globen men eftersom det tar ett tag att åka dit så gick jag upp redan vid halv 4 på morgonen. Hursomhelst vi köade hela dagen och visst var det kallt, men vi köpte oss ett par sovsäckar när dom öppnade alla affärer. 

 

Tänkte inte göra någon stor grej av det men ville bara komma fram till att jag äntligen förstår varför folk svimmar på konserter. Jag hamnade nämligen längst fram vid staketet och var hur glad som helst. Trycket var extremt redan innan One Direction kom på scenen och när dom väl kom blev det 10 gånger värre. Armbågar i ryggen och i sidorna och blåmärken i knäna fick jag när jag försökte få lite mellanrum mellan mig och staketet. Det var bland det värsta jag har varit med om, ärligt talat. En av One directions vakter pekade på mig och vakten närmast kom fram och undrade om jag ville ha vatten i och med att jag vid det här laget grät och hyperventrilerade i försök att få luft. Det måste ha sätt ut som jag höll på att dö, det var i alla fall så jag kände haha. Jag var nära på att bli bortburen men jag sa ifrån så klart, jag hade redan missat mer än halva framträdanted. Huvudet kändes som att det inte satt fast vid kroppen längre utan flöt runt i rummet.

 

Galen känsla det där och ingenting jag vill uppleva igen. Och jag som hade tagit med kameran och min lilla polaroid fick i stort sätt inga bilder i och med att jag var helt borta, men jag filmade under tiden och har på så sätt kunnat ta några screen shots. Men Liam rörde mina fingrar i alla fall så jag är lycklig men samtidigt så jävla ledsen i och med att dom sjöng bara en låt vilket jag missade i stort sätt två tredjedelar av och sammanlagt köade jag i nästan ett helt dygn om man räknar med när jag köpte biljetterna. MEN dagen efter fick vi biljetter till en av deras konserter i London nästa år och då har vi sittplatts längst upp, alltså inget köande och inga armbågar i ryggen. Men vi får se hur det går i Norge och Sverige där jag och min norska vän Maria har Early Entry. Förhoppningsvis går det bra, men om inte så har ju vakterna sten koll så det känns lugnt ändå. Jag är i alla fall glad. Jag har rört Liam Payne och är till 89% säker på att han är en människa. 

I söndags natt tog jag och Lizette pendeln till stockholm och tunnelbana vidare till globen, klockan var starx före 1 på natten när vi kom fram och började den 9 timmar långa väntan ute i kylan på att idol finalen biljetterna skulle släppas vid 10. Trycket är så otroligt stort när det är något som har med one direction att göra - och dom är nu gäst artister till finalen - så det var tur att vi åkte upp dit som vi gjorde. Biljetterna på hemsidan krånglade och gick inte att betala när folk hade fått dom och golden circle tog väl slut på 1 sekund skulle jag tro. Men eftersom vi suttit ute i kylan och väntat så fick vi tag på golden circle biljetter i alla fall i och med att dom sålde ett begränsat antal biljetter utanför globen också. Vi blev så jäkla glada! 

 

Om det inte hade varit så sjukt otroligt kallt och blåsigt hade jag nog kunna njutit mer för det är ju en speciell stämning ändå att köa för något som är så viktigt för en. Nyhetsmorgon kom dit och intervjuade dom som satt först i kön och sen intervjuade dom oss också. Folk satt med sovsäckar och liggunderlag, jag gjorde dock misstaget att ta en jacka jag brukar frysa i för att slippa leta reda på min vinterjacka och jag huttrade och skakade hela natten alltså det var hemskt. Som tur var fick jag låna lite av lizettes filt annars hade jag nog inte klarat sitta där. Men när vi hade fått biljetterna och kom in i värmen i väntan på tunnelbanan så värkte det i lederna på mig alltså detta gör jag inte om igen utan ordentligt med kläder. Stackars uteliggare säger jag bara. 

 

[Lizette och jag intervjuas av tv4]

 

Så på bild nummer ett har ni en bild på något väldigt amerikanskt, och på bild nummer två har vi Jamie. 

Så här dags imorgon kommer jag sitta på planet på väg till New York. Nyss var det 5 veckor kvar och nu är det mindre än 24 timmar. Resväskan ligger slängd på golvet med diverse prylar och kläder, och en stor kasse svenskt godis jag tänkte ta med mig som present. Det är nära nu, och jag är redo.

 

[bild från corfu 2012]

Om exakt 2 veckor sitter jag på ett plan på väg mot New York och Jamie. Det är helt sjukt vad tiden får fort men samtidigt så sakta. Det var för 2 år sedan jag lärde känna Jamie på twitter då vi båda är lite små galna i One direction. Det var ren slump faktiskt, jag skrev ett tweet där jag frågade om det inte fanns några fans i min ålder (jag var 18 då och majoriteten var runt 13-15) då tweetade hon mig och på den vägen är det. 

Så nu 2 år senare så ska vi äntligen träffas och ha den bästa veckan någonsin innan jag sorgset går på planet hem igen. Men nog om hem resan. 

Jag hoppas och gör allt jag kan för att hon ska vinna dessa front row biljetter för hur underbart vore inte det? det skulle vara super snällt om ni ville rösta på henne här och tävlingen håller på tills den 4e augusti så alltså i 11 dagar till så om ni kan får ni gärna rösta varje dag fram tills dess. 

 

Jag är redan super taggad och vill bara börja packa med en gång men det är väl lite väl tidigt så här 2 veckor innan haha. Jag tänkte att jag skulle handla en massa alhgrens bilar för dom är ju typiskt svenska och jag skickade såna till henne i julas tror jag det var.. och hon gillade dom - hela familjen hade smakat och tyckt att det var hur gått som helst så i och med att jag liksom får bo hos henne hela veckan är det väl det minsta jag kan göra, och förhoppningsvis får jag låna deras wifi under veckan så jag kan hålla bloggen lite uppdaterad med bilder osv.

Men förhoppningsvis släpper dom in mig och jag får äntligen träffa en av mina bästa vänner jag lärde känna via twitter 2012. Det är helt sjukt. Allt tack vare One Direction speciellt harry (we both fancy him the most). I 8,5 timmar ska jag sitta på ett plan.. vi får väl se hur det går, jag som är så pass flygrädd (dock är flygplan bland det bästa jag vet, förklara det om ni kan för det kan inte jag)  Men jag är så redo att jag redan vill börja packa nu, men jag åker inte förns om 33 dagar (7 augusti). 

Jag kommer bo hos Jamie och vi kommer ha så galet kul, förutom att vi ska se one direction ((förhoppningsvis front row, ni kan rösta här om ni vill, skulle vara super snällt!)) tillsammans i D.C så ska vi även åka till New York, åka ut med hennes båt och hitta på massa roligt. Den veckan kommer garanterat gå hur fort som helst. Och jag tar med mig både den stora och lilla kameran så det kommer garanterad bli en massa bilder. 

 

Jag skypade med henne igår innan jag bokade biljetterna. Egentligen skulle jag ha åkt med Norwegian till JFK i New York men eftersom Jamie hämtar mig så blev det lättare med Newark som ligger i New Jersey så dit åker jag med SAS som för övrigt känns mycket bättre än ett lågpris flygbolag. Jag har Jamies mamma att tacka som letade upp den biljetten åt mig istället, så nu behöver jag bara stå ut i 33 dagar till innan jag äntligen träffar en av mina absolut bästa vänner. Kan det bli bättre? 

Gårdagen var perfekt. Han är den vackraste människa jag någonsin sätt. Ett vackert yttre och vackert inre. What else could you ask for?