Det här kan ha varit den absolut värsta natten någonsin, för klockan 2 inatt ringde min moster och berättade att mormor hade dött. Har inte hunnit greppa det än. Hon hade gjort så fint med pynt och allt hemma och handlat julskinka för vi skulle ha varit där imorgon och firat julafton.. Nu då? Det blir ingen jul i år. Men jag hoppas att hon har det bra där hon är nu, vart nu det än må vara. Men för oss blir livet aldrig mer sig likt.

I changed my mind, im back. 

Även fast jag aldrig är inne på bloggen längre så tänkte jag i alla fall dela med mig av i fredags. Idol finalen var det då ja, och one direction var där. Jag och lizette började köa vid kl 6 utanför globen men eftersom det tar ett tag att åka dit så gick jag upp redan vid halv 4 på morgonen. Hursomhelst vi köade hela dagen och visst var det kallt, men vi köpte oss ett par sovsäckar när dom öppnade alla affärer. 

 

Tänkte inte göra någon stor grej av det men ville bara komma fram till att jag äntligen förstår varför folk svimmar på konserter. Jag hamnade nämligen längst fram vid staketet och var hur glad som helst. Trycket var extremt redan innan One Direction kom på scenen och när dom väl kom blev det 10 gånger värre. Armbågar i ryggen och i sidorna och blåmärken i knäna fick jag när jag försökte få lite mellanrum mellan mig och staketet. Det var bland det värsta jag har varit med om, ärligt talat. En av One directions vakter pekade på mig och vakten närmast kom fram och undrade om jag ville ha vatten i och med att jag vid det här laget grät och hyperventrilerade i försök att få luft. Det måste ha sätt ut som jag höll på att dö, det var i alla fall så jag kände haha. Jag var nära på att bli bortburen men jag sa ifrån så klart, jag hade redan missat mer än halva framträdanted. Huvudet kändes som att det inte satt fast vid kroppen längre utan flöt runt i rummet.

 

Galen känsla det där och ingenting jag vill uppleva igen. Och jag som hade tagit med kameran och min lilla polaroid fick i stort sätt inga bilder i och med att jag var helt borta, men jag filmade under tiden och har på så sätt kunnat ta några screen shots. Men Liam rörde mina fingrar i alla fall så jag är lycklig men samtidigt så jävla ledsen i och med att dom sjöng bara en låt vilket jag missade i stort sätt två tredjedelar av och sammanlagt köade jag i nästan ett helt dygn om man räknar med när jag köpte biljetterna. MEN dagen efter fick vi biljetter till en av deras konserter i London nästa år och då har vi sittplatts längst upp, alltså inget köande och inga armbågar i ryggen. Men vi får se hur det går i Norge och Sverige där jag och min norska vän Maria har Early Entry. Förhoppningsvis går det bra, men om inte så har ju vakterna sten koll så det känns lugnt ändå. Jag är i alla fall glad. Jag har rört Liam Payne och är till 89% säker på att han är en människa.